Jag har fått mycket klagomål att jag vill ha läsare till bloggen och att jag ljuger ihop en story om mitt liv för att folk ska tycka synd om mig. Då ska jag förklara för er idioter som tror de att så är det verkligen inte. Det jag har skrivit har hänt, det jag vill förmedla med mina inlägg är att NI alla borde tänka på vad ni gör. Dehär "YOLO" vad fan är de? You only live once? Ja, precis! Du lever bara än gång, så ta vara på de! Bara för att DU inte har prövat droger till exempel, så kanske dina vänner har gjort de, om dom fastnar i skiten så är det inte så jävla roligt längre. Då kan det hända att dom tycker det är roligare att sitta på en bänk och röka på tillsammans för att få den där känslan, istället för att umgås som förut. Det är roligare att se saker som inte finns och bara vara galna istället för att sitta hemma o kolla på en film med alla vänner. DET HAR HÄNT MIG SÅ JAG VET HUR DE KÄNNS. Jag vill att ni där ute ska förstå att det inte går att göra saker, utan man måste tänka på vad de kan ha för konsekvenser också. Jag älskade dedär ruset man fick när man slog sönder något eller snodde något och aldrig åkte fast. Man lärde sig olika tekniker för att det absolut inte syntes att man hade gjort något, alla vägar man kunde ta där ifrån om något gick fel osv. Det funkar inte så tro mig.

Bara för att du inte bryr sig så ska du veta att det är alltid någon annan som gör de och lider minst lika mycket som du BORDE göra.

Det är inte värt att göra dumma grejer, för det leder bara till mer skit.

Vi har lagar för att dom ska följas, och de är till för ALLA.

Tack, fuckers.

Vaknade inatt av hur dåligt jag mådde, det har blivit värre.. kuksugar liv.

Nej men jag får knarka tabletter och sova, för jag ska till halmstad på lördag. Saknar mina älsklingar där, sweet.

Jag och mamma va vakna o snacka om mina diagnoser inatt. Det känns bra att hon kan prata om de utan att gråta eftersom hon gick igenom väldgit mycket under min stökiga tid (det kunde hon inte förut) Jag fick några tårar men så länge jag har familjen och real friends så klarar jag detta. Jag förstår inte hur jag vill tillbaka till den tiden, antagligen för att jag hade kul precis varje min. Jag brydde mig inte om något, verkligen inte om hur någon annan mådde eller något. Bara levde i nuet. Jag psykade mig själv så mycket och hela tiden så jag trodde verkligen att jag hade kommit över den smärtan och monstret i mitt huvud, men sen när jag väl insåg så slog alltid tillbaka som ett gummiband man failar med när man ska skjuta de.

Nej usch va dåligt jag mår när jag tänker tillbaka på allt. Jag förvandlades till en som folk va rädda för.. FAN JAG KAN INTE TÄNKA MER. FÖRSVINN.

Jävla ångest! Jag fattar bara försvinn..

Jag går ut o röker, kan nån snäll själ ringa mig sen?

Tack