Direktlänk till inlägg 31 januari 2013
Vaknade inatt av hur dåligt jag mådde, det har blivit värre.. kuksugar liv.
Nej men jag får knarka tabletter och sova, för jag ska till halmstad på lördag. Saknar mina älsklingar där, sweet.
Jag och mamma va vakna o snacka om mina diagnoser inatt. Det känns bra att hon kan prata om de utan att gråta eftersom hon gick igenom väldgit mycket under min stökiga tid (det kunde hon inte förut) Jag fick några tårar men så länge jag har familjen och real friends så klarar jag detta. Jag förstår inte hur jag vill tillbaka till den tiden, antagligen för att jag hade kul precis varje min. Jag brydde mig inte om något, verkligen inte om hur någon annan mådde eller något. Bara levde i nuet. Jag psykade mig själv så mycket och hela tiden så jag trodde verkligen att jag hade kommit över den smärtan och monstret i mitt huvud, men sen när jag väl insåg så slog alltid tillbaka som ett gummiband man failar med när man ska skjuta de.
Nej usch va dåligt jag mår när jag tänker tillbaka på allt. Jag förvandlades till en som folk va rädda för.. FAN JAG KAN INTE TÄNKA MER. FÖRSVINN.
Jävla ångest! Jag fattar bara försvinn..
Jag går ut o röker, kan nån snäll själ ringa mig sen?
Tack
Jag kommer inte blogga så mycket längre, har ingen ork eller lust längre. Bortsätt från bloggen kan ni följa mig på: Facebook Twitter Tumblr Instagram Självklart kommer jag ha kvar bloggen och lägga ut inlägg då och då men det bl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|