Hej kära läsare!

[lyssna på denna när ni känner för de, klicka HÄR]

Vill bara meddela om hur livet ser ut atm (berättar tillbaka, vad som har hänt och nutid.)

För ungefär 3 år sedan flyttade jag från landet in till stan, det var mitt livs förändring.

Jag var 13 år när vi flyttade, och livet var på topp eftersom jag var mammas lilla oskylldiga flicka forfarande.

Jag minns dagen som om den va igår, jag spelade innebandy och hade inte så många vänner, men jag hade ju några vänner där ifrån och från skolan. Det var dom jag hade och min familj. Jag trodde jag var en helt vanlig liten tonåring som man kallar det, jag cyklade till skolan varje dag, vilket var jätte kul för jag bodde så nära, hade några vänner jag kunde cykla med! Kunde gå upp senare för jag slapp ta skolbuss hela tiden, jag gick i skolan som alltid, varje dag. Jag hade alltid ett leende på läpparna, alla såg mig som en glad tjej som hade det bra hemma med bra vänner. Men jag va alltid sån att jag inte ville sova över, jag va rädd och jag saknade mamma och pappa för mycket när jag va hos andra. Men en dag i skolan så började en ny tjej som hette Madeleine o var ett år yngre än mig, hon va jätte gullig och rolig så jag satte mig brevid henne på lunchen, vi började prata och hängde i skolan varje dag, sen fick jag också reda på att hon inte bodde så långt ifrån mig så jag kunde träffa henne efter skolan ibland. Vi hade jätte kul på fritiden, men under tiden hon åkte till sin mormor och morfar i serbien så va jag ensam, jag kände stor saknad fastän vi inte va jätte bra kompisar än, men då träffade jag en skit cool tjej från innebandyn som hette Angelica, hon bodde också nära mig så vi träffades en gång vid lekplatsen utanför mig, vi hade jätte roligt och vi började umgås mycket. När tjejen kom hem från serbien så kunde ju alla 3 umgås! Vi hade så roligt! Vi tre tjejer mot världen liksom, men det fanns en nackdel och det var bråk. Ibland så kunde man trötta på att vara alla tre, och då blev någon utstött. Det var ett problem som vi inte fick någon lösning på.. men vi fick leva med det helt enkelt. En dag så skulle Madeleine sova hos mig, vi satt uppe hela natten och va inne på omegle och chattroulette. Men så helt plöttsligt fick jag ett meddelande av en tjej på facebook som jag inte kände. Hon hette Fanny, hon frågade om jag bodde i varberg, vilket jag nu gjorde ju! Sedan frågade hon om jag ville träffa henne i stan på förmiddagen, självklart sa jag- Jag och Madeleine tog min cykel och cyklade ner till torggrillen och satte oss, vi väntade i 10 minuter kanske, sen så kom hon gåendes imot oss. Alla 3 va ju blyga men lärde känna varandra fort, vilket var roligt eftersom jag ville ha många nya vänner som jag drömt om länge! Nu va drömen påväg att gå i uppfyllelse, jag va som ett litet barn på julafton. Ju mer tiden gick, ju mer vänner fick jag. Vi var nog uppe i ett 20 tal!?, Jag blev kär, skaffade pojkvän osv. Kan man må bättre? Allt var som att sväva på moln! Det var väl små tjaffs ibland, jag och min pojkvän gjorde slut, men vad gjorde de liksom? det var min första, det finns ju många fler! Tiden rullade på som vanligt, tills jag träffade några coola tjejer och killar som rökte och drack alkohol och sånt, shit tänkte jag, vågar jag verkligen dethär? Äh, det skadar väl inte att prova haha!? Jag är ju cool nu, visst vad är det värsta som kommer hända? :S NU KÖR VI GUBBAR!!!! NU KÖR VI UPP MED GLASEN, FRAM MED FLASKORNA, HIT MED CIGARETTERNA!! ( drygt ett år senare )

Nu är jag 14 år, dricker nästan varje helg, går inte i skolan längre ( har ju inte gjort de på ett och ett halvt år, daah) röker, och gör väldigt väldigt dumma saker som jag inte skriver ut här. Plankade tåg till gbg ofta och festade, dygnade även ute med en jävla massa folk som jag nu känner. Fick väldigt mycket med snuten att göra, socialen osv. Under den perioden blev mina föräldrar väldigt sjuka (psykiskt) dom lades nästan in på sjukhus för mitt uppförande. Jag sket i allt, jag brydde mig inte längre, jag mådde så in i helvetes dåligt psykiskt jag med. Jag kände aldrig mig välkommen någonstans. Det var för jävligt, men jag gav aldrig efter, jag såg mitt liv rasa men bara fortsatte för det skulle lösa sig själv. Det har det alltid gjort, så varför skulle det inte göra de nu med? Jag blev sämre och sämre, fick otäcka tankar, började skära mig osv. Jag ville försvinna från mig själv, jag såg mig själv som ett enda monster. Vad har jag gjort med de personer som gav mig ett liv, ett liv som va värt att leva!? Vad har jag gjort med dom som har lärt mig allt idag!? Vad i helvete har jag gjort? Vad är jag för jävla monster? vad har hänt med mig? VEM FAN ÄR JAG? OCH VAD FAN HÄNDER MED MIG? HJÄLP MIG! SNÄLLA HJÄLP. Men ingen hörde mina rop på hjälp, jag kom in i en djup deprition, den enda som kunde se de på mig var mamma. Hon kunde höra mina skrik på hjälp, mina andetag försvinna in i min krossade röst. Hon kunde förstå mig, hon kunde hjälpa mig. Hon tog emot mig i sista sekunden, hon fångade mig innan jag trillade över kanten. Hon va så förstörd själv, och hon viskade i mitt öra: Du kommer alltid vara våran lilla flicka, våran lilla lilla ängel, jag vet att du inte mår bra! Ingen mår bra av dethär, vi måste ha hjälp, riktig hjälp! Vi klarar det! Bara vi har varandra! Du, jag, pappa, jimmy, hundarna och dina närmsta vänner! Vi ger inte upp, vi klara dehär! Några dagar senare fick jag reda på att pappa hade ringt bup (barn och ungdoms psykiatrin) i vabrerg. Jag gick dit, det var väldigt svårt för mig. Väldigt svårt, jobbigt att berätta om vad jag har gjort och utsatt mina vänner och familje medlemmar för. Men jag bet ihop, knöt händerna och bara berättade. Jag bara sa allting rakt ut, men blev så förvånad när dom sa att jag är en av många andra. Vadå, finns de fler? finns det fler som har... som har?.. jag förstod ingenting? Det fanns alltså fler än jag som har gjort sånt här? Jag var inte ensam om att bli ett monster? Okej...? . Jag tog dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Möten hit och dit, Bup, soc, skolmöte, rättegånger. Allt bara cirkulerade. Jag är 15 nu, jag skulle aldrig klara att överleva mig själv. Men bit för bit, drog jag upp mig igen, jag är på kanten till himlen igen! Jag har inga fler möten, går i skolan varje dag, umgås med vänner som är bra för mig, jag står närmre mig familj än jag någonsin gjort. JAG KLARADE DE! JAG HAR VUNNIT HELVETETS SPEL! Men vänta.. alla konsekvenser av detta. Min skolgång, jag sliter och kämpar, jag ska in på detta jävla förbannades gymnasiet förfan! Plugga upp några år är svårt, men inget är omöjligt. Jag klarar de! Jag klarar av allt!

Jag känner mig odödlig, inget kan förstöra dehär. Inget!

Jag vill tacka några speciella som avslut, för att ni alltid har funnits där. Ni har hjälpt mig så enormt på vägen. Vi har gråtit, slitit, kämpat, bråkat, slåtts och framför allt haft lagarbete för att nå detta!
Stort tack till:

Madeleine Andersson

Angelica Larsson

Nikki Lindblom

Pernilla Bensby

Robin Bensby

Sammy Krig

Doffe

Lisa & Elin Holmkvist

Fanny Svahn

Robin Magnusson

Pontus Magnusson

Andreas Nilsson

Josefin Hjalmarsson

Jesper Hjalmarsson

Michaela Englevid

Jimmy min bror <3

Elin Montin

Bettan

Joakim Pettersson

Kim Göransson

Anton Mossberg

Tony Lundin

Linus Snellman

Alexandra Nilsson

Elin Karlsson

Julia Dahlström

Alexander Berg

Karin Ivarsson

Emmy Magnusson

Terese Bergström

Jonathan Gustafsson

Jonathan Drottz

Moa Viksten

Andrea Jörnbo

Nea Gomez

Mia Hagblom

Jennifer Määttä

Emelie Andersson

Calle & Lowa

Nico

Andreas Ringborg

Anders bruch

Lisa Karlsson

Felix Hallin

Ken nånting

Rebecka Granström

Elin Larsson

Ellen Eliasson 

Joacim Johansson

Ida Einarsen

Anton Elrai

My Johansson

Ida Åkeson

Fredrik Blod

Malou Bernler

Linn Andersson

Fanny Leijon

Nathalie Johansson

Sara Elofsson

Philip Smedberg

Josefin Netteberg

Jenny Helander

Klara Lindqvist

Tova Berntsson

Dennis Helin

Stephanie Sela

Andreas Berntsson

Tobias Beda

Hisar

Richard Zejak

Teodor Stenberg

Joel Larsson

Maite Suarez

Wilma Oscarsson

Sandy Karlberg

Felicia Enhamn

Andreas Edborg

Sandra Rejnäs

Klara Polverari.

Det är nog fler som jag har glömt, men ni som inte är med vet själva.

Tror inte någon kommer läsa detta ändå.   

 

Mia

19 januari 2013 08:21

Det där kallar jag sjukt bra skrivet! Word! Du är stark tjejen! Jag blev typ tårögd när jag läste detta!
Du är underbar! Påss <3

http://nattstad.se/MiaHagblom

Jenny Möllerström

19 januari 2013 10:01

Jag kan inget annat än att tack er som har har hjälpt mig under den processen.

 

Jasmine Sköldklev

19 januari 2013 13:09

Det här var starkt av dig att skriva ut! Fortsätt kämpa och ge aldrig upp! Finns om du vill snacka det bara att skriva till mig på fb eller något! <3

http://www.jasmineskoldklev.blogg.se

 

Lowa

19 januari 2013 13:50

Bästa Jenny! Du är så stark! Du klarar av allt bara du bestämmer dig <3

 

bella

19 januari 2013 14:46

stay strong, du är stark och du klarar dig!
älskar dig fina du ! <3

 

Calle

20 januari 2013 12:55

Bra skrivet Jenny, skulle dock hellre se att din bror fick stå med på listan än att jag gör det, han ställer upp 100 ggr mer :)

http://blogg.innebandymagazinet.se/isbjornbloggen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kommer inte blogga så mycket längre, har ingen ork eller lust längre.   Bortsätt från bloggen kan ni följa mig på: Facebook Twitter Tumblr Instagram   Självklart kommer jag ha kvar bloggen och lägga ut inlägg då och då men det bl...

Asså detta får mig att vara lycklig när allt är ensamt och bara helt körd, I cant explain my love 2 you Oliver <3 <3 <3 <3   https://www.youtube.com/watch?v=E_Vez_aKIyI                   ...

Igår blev det sommar (1 juni) och det firades med att åka runt i epan med ange hela för och eftermiddan, och sen fest på kvällen / natten! Det jag kommer ihåg va att jag lärde känna nytt roligt folk som va bara gryma, och runt 3 tiden kom ambulanse...

Idag mår jag skit, ganska vanligt men idag är de extremt. Både fysiskt och psykiskt, jävla ångest. Så jag antar det får bli cigg, film och tumblr hela kvällen och natten. Jag är trött på alla lögner och falska vänner, jag är gjord för att vara ensam ...

Nämen tjäna   Idag va Jäni the fucking baws i gbg med sinafucking babes!   -GRABBAR KOM IGEN NU FEST HOS ABDULLAH- 'Neeej jag skoja bara, nä men ah. Igår va de festi festi och jag dracki dracki väldigt mycket... blablabla jag kom hem kl 4...